Bättre begagnad

Alla åldras, varje dag. Det är en av de få saker som är rättvist i världen oavsett inkomst, socialt status, kön, ursprung, sexuell läggning och faktiskt även oavsett ålder. Hittills har det gått ganska bra, tycker jag. Ibland har jag visserligen blivit lite skrämd, som när jag såg en av barnens kompisar köra bil (han hade faktiskt fått körkort, den lille skiten) eller när jag insåg att min bror har fyllt 60. Det tar ett tag innan jag kopplar att det är som det ska vara. Tiden har faktiskt gått lika fort för mig, även om det inte känns så. Mina barn har också körkort och jag är inte 28 år längre, åtminstone inte biologiskt.

Att bli gammal är inget problem. Det är inget man behöver anstränga sig för, även om det i början av livet kändes som om tiden masade sig fram. Åren innan man fick börja skolan, köra moppe eller bil, handla på Bolaget, eller var gammal nog för att gå ut och dansa var fyllda av längtan efter nästa ”milstolpe”. Jag såg yngre ut än jag var så det var ingen idé att försöka komma in på ställen med högre åldersgräns. Det var först när jag närmade mig 30 som jag förstod att det kunde vara något positivt med att se ung ut. Nu har det inte hänt på säkert 25 år att jag har behövt visa leg.

Ålder är som bekant bara en siffra och det är att känna sig ung som kan kräva lite knep och arbete. Ett sätt är att inte tända i badrummet förrän efter frukost. De små lamporna vid handdukstorken ger tillräcklig ledbelysning vid det första besöket och då hinner jag räta ut ansiktet en aning innan jag ser mig i spegeln första gången. Ett annat sätt är yoga. Ja, inte under själva yogan då. Jag kan inte fälla ut knäna så där snyggt och avspänt i den sittande så kallade ’enkla positionen’ och långt mindre lägga upp foten på motsatt knä eller fälla överkroppen över benen. Det tar emot. Men efteråt känns det mjukt och gott i både leder och muskler.

Det finns krämer och rotborstar för hyn. Inte vet jag om det hjälper, men har man väl börjat använda dem vågar man inte riktigt sluta. Fast mest tror jag på att avsluta varje dusch med en kall avrivning. När jag var i tjugoårsåldern såg jag en äldre dam i omklädningsrummet (hon var garanterat över 50), som såg oerhört frisk och fräsch ut. Jag noterade att hon helt oberörd duschade kallt de sista sekunderna. Jag bestämde mig där och då för att jag också ville se frisk och fräsch ut när jag var i hennes ålder. Sedan dess har jag hört många iiiih! och svordomar från människor som kliver in i duschen efter mig och får resterna av det kalla vattnet som inledning på sin dusch. Frisk luft, bastu och havsbad tror jag också är välgörande för rosor på kinderna och vacker hy.

Armhävningar funkar hjälpligt både som bröstlyftare och upphängning för grevinnegardinerna (överarmens baksida). Det är inte för inte som både bh:n och armträningen kallas för push-ups. Jag har gjort 20 push-ups de flesta morgnar sedan tonåren och vågar inte sluta med dem heller.

Jag vill ha kallt i sovrummet när jag sover. Då sover jag bättre och det är välgörande med en god natts skönhetssömn. Är det tillräckligt kallt ramlar täcket aldrig ner på golvet. Det håller man i av ren självbevarelsedrift. Så fort jag går ur sängen fryser sannolikt alla kvalster ihjäl. Ibland har nedkylningen av sovrummet under natten gått lite väl bra och det är kallare än i kylskåpet på morgonen. Det har faktiskt hänt att jag har använt sovrummet som extra kylskåp när vi har haft många gäster. Det har också hänt att det vattenburna elementet under fönstret frusit sönder, eftersom det var avstängt (och fönstret stod på glänt med 20 minusgrader ute).

Att vara nyfiken och aktiv, både fysiskt och mentalt, tror jag också gynnar det goda åldrandet. En av mina idoler är Dagny Carlsson, som började blogga när hon fyllt 102 år. Tänk att få vara så vital. Det önskar jag mig också. Nu har jag visserligen tjuvstartat med min blogg, men det kanske kommer något annat jag kan utmana mig själv med när jag blir 102.

Problemet är inte åldern i sig, utan när det tillstöter saker som gör att det svårt att leva det liv man vill eller kunna klara sig själv i vardagen. Att sköta sin egen personliga hygien och att kunna äta själv tillhör de saker som betyder mycket för känslan av autonomi.

Ibland tänker jag på hur jag kommer att se ut om jag inte själv kan plocka mina svarta hårstrån på överläppen och hakan. Det ingår knappast i hemtjänstens eller vårdens uppdrag. Jag undrar hur mycket skägg jag får egentligen? Och hur ska det gå för mina ömtåliga öron om jag inte kan vända mig själv i sängen? Jag får så ont i öronen om de viker sig under huvudet. Vågar man lita på att någon lägger mina öron till rätta när jag inte kan själv? Jag hoppas att jag funderar helt i onödan.

Kommentera gärna vad just du tycker och tänker om detta