Vuxenpoäng

Vissa saker blir bättre med åren. Till exempel har oliver, sushi och mörkt öl  blivit njutbart. Länge trodde jag att mina smaklökar hade utvecklats och sinnena förfinats. Nu vet jag att det snarare är tvärtom; smaklökarna åldras precis som allt annat och förlorar en del av sin förmåga att urskilja nyanser. Därför kan man plötsligt tycka om saker som man aldrig har gillat förut. Konsistensen på vissa livsmedel kan dock fortfarande vara svårt. Jag säger bara bläckfisk.

Att bli tant är inget större problem för mig. Det handlar mycket om att våga släppa taget om sina föreställningar i takt med förändringen som gradvis sker av kroppens funktioner och yta. Och ompröva sin tillvaro. När urinvägsinfektionen slår till är jag plötsligt tacksam för de inkontinens-varuprov som skickats ut till alla som fyllt tant, trots att jag inte alls tyckte att jag tillhörde målgruppen när jag öppnade kuvertet.

Jag har fått flera nya insikter som tant. Till exempel att jag föredrar spänningen med en skraplott framför åkattraktioner på Liseberg. Jag vet inte när det hände, men det blir ganska många skraplotter för priset av ett åkpass. Eller att min användning av begreppet ’drag’ har ändrat sig från något positivt, med skratt, puls och hålligång, till något obehagligt som mest ger nackspärr.

Det finns vissa problem med tantåldern, som att köra bil när det är mörkt eller dåligt väder. Det är inte kul längre. Jag kan mycket väl komma ihåg min mors kommentarer om precis samma sak och hur obegripligt det lät att väder och dagsljus skulle spela roll när det finns lyktor och vindrutetorkare. Nu förstår jag. Det är tydligen sant som det sägs att ”det där begriper du inte förrän du blir lite äldre”. Jag har också förstått varför min mor bad mig att tjorva ihop nylonstrumporna åt henne, så att hon bara hade att stoppa tårna i dem. Nu är mina nagelband lika torra och vassa och strumporna fastnar och dras sönder innan tårna ens har kommit i närheten.

Jag har också tvingats inse att jag faktiskt sover sämre om jag dricker kaffe på kvällen. Antingen måste jag gå upp och kissa mitt i natten, eller så vaknar jag ungefär fyra timmar efter inmundigandet och är inte ett dugg trött. Det är tillräckligt irriterande för att jag ska tacka nej, trots att jag envist har hävdat i många år att jag sover precis lika bra med eller utan kaffe i kroppen. Ett litet glas portvin är emellertid inga som helst problem, men bridgeblandning är fortfarande svårt.

När sambon fyllde år senast fick han en dramaten av mig, en sån där fiffig shoppingväska på hjul som rymmer hur mycket som helst. Han blev jätteglad eftersom han har önskat sig en sådan i flera år (han är ett par år äldre än jag). Själv har jag hellre ryggsäck. Jag kanske kan övningsköra med hans så småningom, men än så länge känner jag mig inte tillräckligt mogen för att ha en egen, även om jag måste tillstå att det är en finurlig uppfinning. Däremot kan jag nu utan att blinka ta med mig inneskor på kalaset och ha en sjal över axlarna offentligt, vilket var otänkbart för bara några år sedan. Jag känner mig inte ens bortkommen med handväska, trots att jag aldrig har haft det förut.

En nyupptäckt favoritaktivitet är att gå omkring på en handelsträdgård. Det kunde min mor och faster göra hela dagar och jag förstod aldrig nöjet med det. Oftast köpte de inget. Möjligen nån liten stickling. Nu anar jag att det krävs en viss mognad för att uppskatta detta enkla nöje och det är med viss tillfredsställelse jag kan konstatera att jag är mogen nog. Det finns så många handelsträdgårdar och ofta har de någon växt som jag inte visste att jag hade glömt bort. De senaste åren har jag återupptäckt pelargonian. Så många sorter, färger och former det finns av denna genuint äkta tantblomma. Och så enkelt och roligt det är med sticklingar.

Alla Tanters Dag

Det finns 365 dagar på ett år och de flesta av dem tillägnas något speciellt. Då menar jag inte några kungligheter, kyrkohögtider eller namnsdagar, utan mer eller mindre väsentliga saker som man kan välja att fira eller uppmärksamma lite extra på en speciell dag, så kallade temadagar.

Bland de mest omtalade temadagarna finns Nationaldagen, Fettisdagen, Alla hjärtans dag, Mors dag och Fars dag. På senare tid har vi också vant oss vid exempelvis Kanelbullens dag och Earth hour. Sen finns det ett antal dagar som är mindre kända men väl värda att högtidlighålla. Det går att hitta dem på temadagar.se. Några av mina favoriter är:

Internationella Nalle Puh-dagen, 18 januari
Vinets dag, 22 januari
Tankens dag, 7 februari
Alla korvars dag, 12 mars
Internationella gin o tonicdagen, 9 april
Lakritsdagen, 12 april
Asociala dagen, 3 maj
Baddräktsfria dagen, 16 juli
Pocketbokens dag, 30 juli
World gratitude day, 21 september
Alla soffpotatisars dag, 29 september
Civilkuragets dag, 12 oktober
Skumtomtens dag, 21 december

Det är mycket att hålla reda på, men å andra sidan finns det nästan alltid en anledning att fira.

Vissa saker återkommer, om än med lite olika vinkling, i kalendern. Det är sannolikt sådana teman där en dags uppmärksamhet känns på tok för lite. Ett exempel är korv. Det finns ölkorvens dag (9 feb), pilsnerkorvens dag (30 jun), varmkorvens dag (23 jul), salamins dag (7 sept), grynkorvens dag (19 okt) och hackekorvens dag (28 okt). Dessutom finns det inofficiellt falukorvens dag, som firas i Falun någon dag under sommaren. Och, som korven på moset, firas dessutom Alla korvars dag den 12 mars.

Det finns passande nog även två orgasmdagar, den Nationella (9 jul) och den Internationella (8 aug), även om de ligger lite väl nära varandra i tiden, enligt min åsikt. Jag är dock lite bekymrad över att det bara finns en Tandborstbytardag (13 feb). Tänk om man missar den! Då får man fira lite hårdare på Internationella dagen för frisk andedräkt (6 aug).

Jag vill införa Alla tanters dag. I nuläget är det faktiskt bara Fluortanten som har en egen dag (1 sept). Det finns visserligen andra dagar som alla tanter kan fira, till exempel Internationella kvinnodagen (8 mars), Cake and cunnilingus day (14 april), Byxfria dagen (5 maj), Internationella flickdagen (11 okt) och Internationella klimakteriedagen (18 oktober). Vissa av oss kan känna för att fira Alla flickvänners dag (1 augusti), Alla systrars dag (4 aug), eller Alla svärmödrars dag (27 okt). Det finns också Höga klackars dag (17 sept), men tacka vet jag fotriktiga skor. Det saknas helt klart en riktig Tantdag.

Jag föreslår att Alla Tanters dag införs den 25 augusti. Det är nämligen ett ledigt datum! Alla Tanters dag kan förslagsvis firas med rulltårta eller kafferep för den som vill, eller med ett glas sherry, eller varför inte genom att färga håret lila, äta lila grönsaker eller klä sig i lila klänning. Lila är tantfärgen framför andra.

Som inspiration till firandet kan jag rekommendera Jenny Josephs lilla bok ”Warning”, med undertiteln ”When I am an Old Woman I Shall Wear Purple”. Jag fullkomligt älskar den boken! Den lil(l)a tanten i Jenny Josephs bok har en stor röd hatt som inte klär henne och som skär sig med färgen på den lila klänningen, drar med käppen i staketet så det skallrar och släpper på alla hämningar. Jag var på biltur i södra England med två väninnor för tio år sedan när vi hittade denna lilla söta bok i hyllan på ett Bed&Breakfast. Vi läste den som godnattsaga. När vi kom hem skaffade vi oss lila klänningar och röda hattar som inte passade. Denna utstyrsel tog vi på oss vid ett par tillfällen när vi gick ut på stan. När någon av oss fyllde år fick hon dra käppen i alla staket vi gick förbi. Det var härligt befriande, och alla som inte fattade grejen (de flesta) tittade konstigt på oss.

Det är dags att damma av den röda hatten, bli en tantrebell och fira Alla Tanters dag imorgon!

Den nya våren

Det lär vara så man benämner klimakteriet i Asien. Liknelsen är inte så dum. Våren är oförutsägbar och kan vara ombytlig, kall och sen, lika väl som tidig, varm och fantastisk. Det kan vara svårt att säga exakt när den börjar och slutar. Dessutom svallar ofta känslorna lite extra på våren. Och vem har inte hört talas om vår-depression?!

Klimakteriet. Det är ett märkligt ord. Enligt Wikipedia är det besläktat med det grekiska ordet för ”kritisk”. En kritisk punkt i livet. Onekligen. Jag tänker också på klimax, höjdpunkt. I vissa kulturer uppnår kvinnan en högre status när hon har inträtt i klimakteriet.

Övergångsåldern är kanske inte ett bättre ord, även om det till viss del säger vad det handlar om. Övergången från fertil till infertil (även kallad senil infertilitet). Fast då borde puberteten också klassas som en form av övergångsålder (och den kan också vara svår att både hantera och definiera).

Personligen har jag sett fram emot den här perioden. Eller kanske snarare menopausen. Vilken fröjd att slippa mensskydd och preventivmedel. När jag senast var på cellprovskontroll fyllde jag i att jag hade haft min sista menstruation. Barnmorskan undrade hur längesedan det var och när jag sa att det nog var fyra eller fem månader sedan frågade hon om jag var helt säker på att jag inte var gravid. Den tanken hade inte slagit mig. Jo, nog var jag väl säker på det. Jag kände mig ju inte alls gravid.

Efter några dagar gnagde det fortfarande i bakhuvudet. Inte kunde jag vara gravid?! Jag har ju bara erfarenhet av pojkgraviditeter. Tänk om det inte känns likadant om jag är gravid med en flicka?! Till slut var jag helt enkelt tvungen att köpa ett graviditetstest för att kunna släppa tanken. Ett litet kärleksbarn var inte planerat. Efteråt kunde jag inte låta bli att undra hur jag och vi hade reagerat om testet hade varit positivt. Jag är glad att vi slapp det bekymret.

Jag har haft nattliga svettningar i flera år. Så länge att jag verkligen inte trodde att de hade något samband med klimakteriet. Det är inte direkt något jag har pratat med äldre kvinnor om, men om jag hade gjort det hade de förmodligen sagt att jag började bli redo för nästa fas i livet. Och visst har jag haft en massa andra symtom också, men de är ju inte direkt unika för klimakteriet: Humörsvängningar, depression, oro, ilska, irritation, hjärtklappning, sömnstörningar, svindel och yrsel.

I backspegeln kan jag tänka mig att många, om inte alla, av dessa besvär hänger ihop med den här fasen i livet. Men om någon hade sagt till mig att jag hade klimakteriebesvär när jag var arg hade jag bara blivit ännu mer förbannad. Ungefär som när jag var arg i 25-årsåldern och någon frågade om jag skulle ha mens snart. So what?! Känslorna är precis lika starka, jobbiga och äkta oavsett. Enda fördelen är att om de hänger ihop med övergångsåldern kommer de förhoppningsvis att bli mer sällsynta med tiden.

För den som aldrig har upplevt den plötsliga värmeböljan är det lätt att tro att kvinnor överdriver med sina vallningar. Det gör de inte. Det tar sju sekunder, max, att bli fullständigt genomsvett helt utan förvarning. Jag svettas verkligen i varenda por, även på underbenen, men mest påtagligt på ryggen och i pannan. Det lär vara kroppens termostat som inte fungerar längre. Den blir hyperkänslig och reagerar redan på en mycket liten temperaturhöjning med avkylning, dvs svettning.

Kroppen är sinnligt konstruerad på många sätt och jag undrar vad vitsen är med just den här finessen. Varför ska man vilja klä av sig, kasta av sig täcket eller springa ut helt plötsligt?

Det går oftast ganska fort över, men det hinner bli väldigt varmt (svettigt) om man inte kan svalka sig på något sätt. Ibland har jag trott att jag kan bromsa värmeböljan genom att andas lugnt och vänta. Det hade till exempel varit bra när man sover i sovsäck. Det funkar inte! Det enda som funkar, om man inte vill ha en genomsvettig sovsäck, är att dra ner dragkedjan och krypa ut.

Tantförberedande kurs

Det är inte så lätt att veta vad som väntar när man blir tant. Vad är normaltantigt egentligen? Det sker en del tämligen oåterkalleliga omvälvningar i livet inom loppet av ganska få år. I andra, liknande sammanhang finns det utbildningar för att få en så smidig övergång som möjligt, exempelvis för blivande föräldrar. Det kanske vore på sin plats med en tantförberedande kurs, för att undvika obehagliga överraskningar för den som närmar sig tantåldern (och för den delen även för nära anhöriga). Det finns definitivt ett antal saker som bör tas upp redan på grundkursen.

Synen

Plötsligt verkar det som om restaurangerna har sämre belysning och texten på menyn är skriven med ynkliga bokstäver. Om du inte antingen får hjälp att läsa vad det står, eller får låna ett par läsglasögon riskerar du att kyparen kommer in med något helt annat än du hade tänkt dig. Det blir också svårare att gissa pris, storlek, tvättråd och andra väsentliga märkningar i butiker, för att inte tala om innehållsdeklarationer. Ingen fara. Du kan antingen se till att förstoringsglas och ficklampa ingår i din standardutrustning, eller skaffa läsglasögon. Köp många billiga och sprid ut dem. Det ökar sannolikheten att du hittar dem när du behöver dem.

En positiv bieffekt är att du blir allt snyggare. Inte enbart på grund av din nya look med brillor på näsan. Du ser helt enkelt inte längre eventuella skavanker, pormaskar, generande hårstrån eller andra obekväma detaljer i spegeln. Dessutom, med sämre syn behöver du inte städa lika ofta. Nu krävs det rejäla dammråttor och större fläckar innan du ser dem.

Håret

Om du brukar tona håret mörkare kan det vara dags att tänka om. Det är en ojämn kamp mot naturlagarna. De vita hårstråna är motståndskraftiga mot färgpigment och redan en vecka efter den senaste toningen har de ofta återfått sin ljusa lyster. Det är nu det är dags att bli blondin. Med en ljus toning blir utväxten mörk och det ser ut som om du är naturligt mörkhårig (som du ju har varit fram tills nyligen). Det positiva är att med fler vita strån blir utväxten allt mindre synlig och du behöver inte färga håret lika ofta. Grått är det nya svarta.

Huden

Det uppstår allt fler veck på olika ställen och det kan ta en bra stund in på förmiddagen innan alla rynkor som uppstått under natten försvinner. Huden blir också mer och mer fläckig. Det kommer prickar och fräknar lite varstans. Det ger ytterligare en dimension till din personliga look. Du blir en naturlig leopardtant och behöver inte lägga pengar på dyra kläder med vilddjursmönster.

Lederna

Det tillkommer en accelerationskoefficient, eller kanske snarare en startsträcka, innan du uppnår full hastighet i vardagen. Särskilt när du kliver ur sängen på morgonen eller när du har suttit stilla en stund. Det händer också att det tar längre tid innan du kommer fram dit du ska, eller att det är mer avstånd kvar när du trodde att du var framme, exempelvis när du har böjt dig ner för att ta på dig skorna. Det kliar allt oftare på ställen som är omöjliga att nå. Man skulle kunna säga att du blir allt mer stabil i kroppen. Se bara till att du inte förlorar kontakten mot underlaget, för om du välter tar det också längre tid att reagera (och komma upp).

Gravitationen

Gravitationen verkar bli allt starkare. Effekten syns ofta på rumpan, brösten och låren, där skinnet samtidigt kan se ut som att det blivit nån storlek för stort. Det gäller att bli bekväm med dessa förändringar. Själv har jag exempelvis kommit på att jag är snyggast när jag ligger ner.

Med denna erfarenhetsbaserade grundkunskap blir det lite lättare att förbereda sig på helt normala tantförändringar. Livet är lika gott, det går bara lite fortare (eller är det kanske jag som blir långsammare).

Tantvarning

Man blir inte tant över en natt. Tror jag. Det är svårt att säga exakt när det händer, hur lång tid det tar eller ens vad som händer när det händer. Det känns inte. Plötsligt en dag är det bara så. Oftast är det någon annan som upptäcker det först. Riktiga tanter är nämligen inte självutnämnda, utan utses av omgivningen.

En tant är, enligt ordböckerna, en kvinna som är (eller upplevs som) äldre än du själv. Eventuellt har ni någon form av avlägset släktskap, men hon kan också vara en för dig okänd person.

Jag har kallats tant vid ett par tillfällen. Frågan är om jag är tant då? Kan man vara tant bara ibland, eller är det ett slags irreversibelt tillstånd? Jag har egentligen inget emot att vara tant. Under förutsättning att jag inte ses som den tråkiga, gnatiga eller gnälliga typen, utan en trygg och mogen tant. Det finns några olika tantvarianter. Min idealbild, ”den fulländade tanten”, är inte någon trendig uppstickare, utan mer en kvinna som upplevs trygg när annat snurrar. Funktion, kvalitet och kompetens går före fashion och nymodigheter.

En tant måste ingenting. Det betyder inte att hon inte kan eller vill. Hon har mer livserfarenhet än de flesta och rejält med skinn på näsan (och på andra ställen). Tanten bryr sig inte så noga om vad andra ska säga. Hon har accepterat sin kropp och generas inte på stranden eller i bastun. En tant är nöjd med livet och kan därför uppfattas som förändringsobenägen. Det beror egentligen mest på att hon inte låter sig påverkas eller förvånas så lätt, hon gillar läget och har landat. Trots en viss tröghet mot förändring kan tanten vara överraskande nyfiken och orädd för utmaningar. Det kan hon vara eftersom hon känner sitt värde och inte är rädd för att misslyckas. En sån tant vill jag bli när jag är fullt utvecklad.

Tant i cyberspace!

Den här bloggen kommer att handla om tankar, känslor och erfarenheter från mitt liv och saker som jag tycker något om. Om hälsa och psykisk ohälsa, om relationer, sorg, lycka, mod och misslyckanden.  Och andra mer eller mindre väsentliga ämnen. Välkommen!