Mörker och tystnad

Det är som att ljud och ljus smyger sig på oss och utan att vi riktigt har märkt det blir det allt svårare att höra tystnaden eller hitta det riktiga mörkret. Jag tänkte på det härom natten när jag tassade upp för att kissa. Trots att det var mitt i natten behövde jag inte tända någon lampa för att se. Runt sängen hittar jag min väg utan att tända. Vi har inga gatlampor, men grannen har utebelysning som ger lite ledljus i sovrummet. De första stegen är lite stapplande innan kroppen är med på att vi ska röra på oss, så jag hinner parera om det skulle stå ett par inneskor i vägen. Vår egen utebelysning, så kallade uplights som sitter i marken, tänds vid mörkrets inbrott och lyser sedan ett visst antal timmar. Utanför sovrummet sipprar ljuset från dem in genom betongglaset bredvid ytterdörren.

När jag har passerat hallen kan jag ta sikte på den digitala klockan på ugnen, vars ljus hjälper mig att orientera förbi köket. Utanför badrummet lyser andra grannars ytterlampor in genom fönstret och väl inne på toa känns det beckmörkt. Men efter några sekunder har ögonen vant sig och de små lamporna från handdukstorken och golvvärmen lyser upp tillräckligt för att jag inte ska behöva tända lampan i taket. Det räcker med ledsyn för att göra vad som behövs.

Det finns små lampor som indikerar ström på Tv:n, datorn, digitalboxen, stereon och grenuttaget. Vi försöker komma ihåg att bryta stand-by-strömmen när vi går och lägger oss, men luftvärmepumpen och modemet lyser dygnet runt (om de funkar). Brandvarnaren blinkar lite försynt då och då för att signalera att den är redo att varna, liksom den digitala klockradion som vi har fått från myndigheten för samhällsskydd och beredskap, eftersom vi bor lite för nära ett kärnkraftverk. Det finns fullt av små ljuskällor i mörkret.

Det elektrifierade och digitaliserade samhället betyder också att hemmet är fullt av pip och brus. Värst ”dånar” luftvärmepumpen, även om den går så tyst att vi i dagsljus inte funderar över den alls. De lampor vi har inne går på timer och tänder och släcker lydigt på de tider vi har valt, men timern surrar ständigt. Klockan i hallen tickar taktfast, kyl och frys brummar och när det blåser ute viner det i ventilerna.

Dagtid är ljuden fler, men passerar mer obemärkt. De drunknar i varandra och i ouppmärksamhet. Diskmaskin och tvättmaskin går tystare nu än någonsin, men låter ändå när de arbetar. Datorn surrar svagt, kaffebryggaren väser, mobilen vibrerar ibland, det brusar i vattenledningar och det hörs ofta musik i bakgrunden.

Spishällen piper i princip så fort man rör den, eller om det kommer vatten på touch-reglagen, frysen piper om dörren hålls öppen för länge, ugnen piper till när den har kommit upp i temperatur och när äggen är klara piper äggkokaren tills någon drar ur kontakten. Stektermometern piper, och luftvärmepumpen piper. Det händer att vi står i köket och tittar på varandra och undrar ”vad är det som piper?!”. Dessutom piper det ständigt i mina öron. Förmodligen ett resttillstånd efter onödigt hög musik på någon tillställning någonstans.

Allt det här och mycket mer kan jag höra under mina stunder av koncentrerad meditation. En matta av ljud. Det kan väl inte kallas buller, men det kan inte heller kallas tystnad. När jag är trött eller stressad är jag extra känslig för ljud, särskilt om jag inte ger upphov till dem själv: Bestick som gnisslar mot tallriken, nagelbitande eller tuggande. Jag blir förvånad själv ibland hur mycket det kan låta när någon stryker en hand mot ett par jeans eller kliar sig på benet. Jag tror inte att jag har extremt bra hörsel, jag är nog bara överkänslig. På nätterna sover jag med öronproppar för att inte behöva störas så mycket. Helt tyst blir det inte ändå, men jag försöker låta bli att lyssna på mina egna hjärtslag, andetag och pipet i öronen.