Trött, tröttare, tvärnit

När jag var i 25-årsåldern sa jag ofta att ”sova kan jag göra när jag blir gammal”. I 35-årsåldern fick jag korrigera mitt eget talesätt till ”det är bäst att sova, annars blir jag inte gammal”. Nu är det kanske snart dags för en revidering igen: ”att sova på nätterna är en lyx när man blir gammal”.

Som 25-åring kunde jag vara vaken flera dygn i sträck. Det är klart att jag var trött, men det påverkade mig inte nämnvärt. Jag kunde gå till jobbet som vanligt och skjuta upp sovandet tills jag hade tid. Då kunde jag ta igen de förlorade timmarna genom att sova femton timmar i sträck (jag vet att det inte funkar så rent fysiologiskt, men det kändes så då).

Sen kom barnen och ju fler barn jag fick desto mindre sov jag. Sömn blev en hett eftertraktad bristvara. Mest på grund av att jag sparade sysslor som jag behövde få göra ostört av en eller annan anledning tills de hade somnat på kvällen. Det kunde dra ut på tiden och även om barnen snällt sov sina timmar fick jag inte alltid så många kvartar på kudden som jag hade önskat eller behövt.

Att kombinera karriär och småbarnsår är vanligt, men ganska korkat. Här har biologin och utvecklingen i världen kolliderat. Det är inte enkelt att få ihop livet på 24-timmar per dygn och allt som oftast var det sömnen som fick lida. Jag är prestationsinriktad och gick och la mig när jag var klar. Det blev en hanteringsstrategi som var svår att bryta, även om barnen blev större och ställde väckarklockan själva. Till slut hade jag skapat ett liv som krävde många timmar för att hinna. Som värst sov jag kanske tre-fyra timmar per natt under vardagarna. Jag tror på allvar att jag hade tur, som inte drabbades av stroke eller hjärtinfarkt under den tiden.

Allting tar förr eller senare ut sin rätt. Utmattning är allvarligt, men i de flesta fall inte livshotande. Det är kroppens sätt att dra i nödbromsen och tvinga till sig ett lugnare tempo. Jag kan inte pressa mig på det sättet längre. Det är som att systemet stannar och bränsletillförseln stryps.

Nu är jag ofta trött, eller tröttare, men kan sällan sova en hel natt även om jag försöker. Ibland kan jag inte hålla mig vaken en hel dag heller, även om jag försöker. Det är märkligt hur det kan bli.

Kommentera gärna vad just du tycker och tänker om detta