Lektion i livsnjutning

Det duggregnade lite och jag hade inte tänkt gå ut. Det såg dessutom kallt ut, men när jag vattnade blommorna på uteplatsen kände jag att det tvärtom var ljummet i luften och doftade gott. Kanske jag skulle ta en liten promenad trots allt. Det var nästan helt vindstilla och alldeles ovanligt tyst.

Jag gick nerför backen, hejade på grannen och tog en promenad längs stranden. Stannade ett litet tag och tittade ut över vattnet som låg helt stilla och blankt, lika grått som himlen. Svalorna flög strax över ytan. Havet hade dragit sig tillbaka för att vila. Stenarna i vattenbrynet, som var helt gröna av sjögräs, avslöjade att vattennivån brukade vara högre. Sanden var våt av regnet och vattnet alldeles kristallklart. Nu var det bara reflexerna som avslöjade var gränsen gick mellan land och hav. Magiskt.

Det syntes inte en människa. Jag bestämde mig för att gå stigen förbi tennisbanan. Där växer björnbärsbuskar och såhär års börjar de första mulliga bären mogna. Stigen passerar förutom tennisbanan även några stugor och trafikeras frekvent av flanörer, hundrastare, cyklister och joggare. Jag förväntade mig därför att någon annan redan skulle ha plockat de mogna bären. Till min förvåning såg jag att det fanns mycket bär, både röda och svarta.

Tänk, att ingen har gett sig själv tid för att stanna och plocka. För nog vet väl alla om att björnbär är både nyttigt och gott?! Kanske har de andra trott som jag, att någon annan hade hunnit före, och därför inte ens tittat efter. Vissa kanske tycker att björnbärstaggarna är avskräckande och har därför inte letat efter mogna bär som är lätta att nå. Eller kanske någon ville vänta tills fler bär hade mognat för att få maximal valuta för insatsen (med risken att någon annan faktiskt har hunnit före).

Det är inte ovanligt att vi gör sådär; vi tar saker för givet och tar därför inte reda på hur det egentligen förhåller sig, vi tar oss inte tid, har redan på förhand bestämt oss för att något är för svårt eller för obekvämt, eller låter girigheten gå före och lura oss.

Jag är glad att jag just idag valde att gå ut, trots att jag inte hade några förhoppningar. Förutom en skön promenad fick jag en närmast magisk upplevelse av den helt stilla havsytan och en björnbärsfika. Jag plockade bara de bär som var riktigt mogna. De som fortfarande var röda, eller bara nästan svarta lämnade jag kvar för någon annan att glädjas åt imorgon eller en annan dag. Kanske jag tar en sväng förbi där igen till helgen.

Kommentera gärna vad just du tycker och tänker om detta