Vuxenpoäng

Vissa saker blir bättre med åren. Till exempel har oliver, sushi och mörkt öl  blivit njutbart. Länge trodde jag att mina smaklökar hade utvecklats och sinnena förfinats. Nu vet jag att det snarare är tvärtom; smaklökarna åldras precis som allt annat och förlorar en del av sin förmåga att urskilja nyanser. Därför kan man plötsligt tycka om saker som man aldrig har gillat förut. Konsistensen på vissa livsmedel kan dock fortfarande vara svårt. Jag säger bara bläckfisk.

Att bli tant är inget större problem för mig. Det handlar mycket om att våga släppa taget om sina föreställningar i takt med förändringen som gradvis sker av kroppens funktioner och yta. Och ompröva sin tillvaro. När urinvägsinfektionen slår till är jag plötsligt tacksam för de inkontinens-varuprov som skickats ut till alla som fyllt tant, trots att jag inte alls tyckte att jag tillhörde målgruppen när jag öppnade kuvertet.

Jag har fått flera nya insikter som tant. Till exempel att jag föredrar spänningen med en skraplott framför åkattraktioner på Liseberg. Jag vet inte när det hände, men det blir ganska många skraplotter för priset av ett åkpass. Eller att min användning av begreppet ’drag’ har ändrat sig från något positivt, med skratt, puls och hålligång, till något obehagligt som mest ger nackspärr.

Det finns vissa problem med tantåldern, som att köra bil när det är mörkt eller dåligt väder. Det är inte kul längre. Jag kan mycket väl komma ihåg min mors kommentarer om precis samma sak och hur obegripligt det lät att väder och dagsljus skulle spela roll när det finns lyktor och vindrutetorkare. Nu förstår jag. Det är tydligen sant som det sägs att ”det där begriper du inte förrän du blir lite äldre”. Jag har också förstått varför min mor bad mig att tjorva ihop nylonstrumporna åt henne, så att hon bara hade att stoppa tårna i dem. Nu är mina nagelband lika torra och vassa och strumporna fastnar och dras sönder innan tårna ens har kommit i närheten.

Jag har också tvingats inse att jag faktiskt sover sämre om jag dricker kaffe på kvällen. Antingen måste jag gå upp och kissa mitt i natten, eller så vaknar jag ungefär fyra timmar efter inmundigandet och är inte ett dugg trött. Det är tillräckligt irriterande för att jag ska tacka nej, trots att jag envist har hävdat i många år att jag sover precis lika bra med eller utan kaffe i kroppen. Ett litet glas portvin är emellertid inga som helst problem, men bridgeblandning är fortfarande svårt.

När sambon fyllde år senast fick han en dramaten av mig, en sån där fiffig shoppingväska på hjul som rymmer hur mycket som helst. Han blev jätteglad eftersom han har önskat sig en sådan i flera år (han är ett par år äldre än jag). Själv har jag hellre ryggsäck. Jag kanske kan övningsköra med hans så småningom, men än så länge känner jag mig inte tillräckligt mogen för att ha en egen, även om jag måste tillstå att det är en finurlig uppfinning. Däremot kan jag nu utan att blinka ta med mig inneskor på kalaset och ha en sjal över axlarna offentligt, vilket var otänkbart för bara några år sedan. Jag känner mig inte ens bortkommen med handväska, trots att jag aldrig har haft det förut.

En nyupptäckt favoritaktivitet är att gå omkring på en handelsträdgård. Det kunde min mor och faster göra hela dagar och jag förstod aldrig nöjet med det. Oftast köpte de inget. Möjligen nån liten stickling. Nu anar jag att det krävs en viss mognad för att uppskatta detta enkla nöje och det är med viss tillfredsställelse jag kan konstatera att jag är mogen nog. Det finns så många handelsträdgårdar och ofta har de någon växt som jag inte visste att jag hade glömt bort. De senaste åren har jag återupptäckt pelargonian. Så många sorter, färger och former det finns av denna genuint äkta tantblomma. Och så enkelt och roligt det är med sticklingar.

Den nya våren

Det lär vara så man benämner klimakteriet i Asien. Liknelsen är inte så dum. Våren är oförutsägbar och kan vara ombytlig, kall och sen, lika väl som tidig, varm och fantastisk. Det kan vara svårt att säga exakt när den börjar och slutar. Dessutom svallar ofta känslorna lite extra på våren. Och vem har inte hört talas om vår-depression?!

Klimakteriet. Det är ett märkligt ord. Enligt Wikipedia är det besläktat med det grekiska ordet för ”kritisk”. En kritisk punkt i livet. Onekligen. Jag tänker också på klimax, höjdpunkt. I vissa kulturer uppnår kvinnan en högre status när hon har inträtt i klimakteriet.

Övergångsåldern är kanske inte ett bättre ord, även om det till viss del säger vad det handlar om. Övergången från fertil till infertil (även kallad senil infertilitet). Fast då borde puberteten också klassas som en form av övergångsålder (och den kan också vara svår att både hantera och definiera).

Personligen har jag sett fram emot den här perioden. Eller kanske snarare menopausen. Vilken fröjd att slippa mensskydd och preventivmedel. När jag senast var på cellprovskontroll fyllde jag i att jag hade haft min sista menstruation. Barnmorskan undrade hur längesedan det var och när jag sa att det nog var fyra eller fem månader sedan frågade hon om jag var helt säker på att jag inte var gravid. Den tanken hade inte slagit mig. Jo, nog var jag väl säker på det. Jag kände mig ju inte alls gravid.

Efter några dagar gnagde det fortfarande i bakhuvudet. Inte kunde jag vara gravid?! Jag har ju bara erfarenhet av pojkgraviditeter. Tänk om det inte känns likadant om jag är gravid med en flicka?! Till slut var jag helt enkelt tvungen att köpa ett graviditetstest för att kunna släppa tanken. Ett litet kärleksbarn var inte planerat. Efteråt kunde jag inte låta bli att undra hur jag och vi hade reagerat om testet hade varit positivt. Jag är glad att vi slapp det bekymret.

Jag har haft nattliga svettningar i flera år. Så länge att jag verkligen inte trodde att de hade något samband med klimakteriet. Det är inte direkt något jag har pratat med äldre kvinnor om, men om jag hade gjort det hade de förmodligen sagt att jag började bli redo för nästa fas i livet. Och visst har jag haft en massa andra symtom också, men de är ju inte direkt unika för klimakteriet: Humörsvängningar, depression, oro, ilska, irritation, hjärtklappning, sömnstörningar, svindel och yrsel.

I backspegeln kan jag tänka mig att många, om inte alla, av dessa besvär hänger ihop med den här fasen i livet. Men om någon hade sagt till mig att jag hade klimakteriebesvär när jag var arg hade jag bara blivit ännu mer förbannad. Ungefär som när jag var arg i 25-årsåldern och någon frågade om jag skulle ha mens snart. So what?! Känslorna är precis lika starka, jobbiga och äkta oavsett. Enda fördelen är att om de hänger ihop med övergångsåldern kommer de förhoppningsvis att bli mer sällsynta med tiden.

För den som aldrig har upplevt den plötsliga värmeböljan är det lätt att tro att kvinnor överdriver med sina vallningar. Det gör de inte. Det tar sju sekunder, max, att bli fullständigt genomsvett helt utan förvarning. Jag svettas verkligen i varenda por, även på underbenen, men mest påtagligt på ryggen och i pannan. Det lär vara kroppens termostat som inte fungerar längre. Den blir hyperkänslig och reagerar redan på en mycket liten temperaturhöjning med avkylning, dvs svettning.

Kroppen är sinnligt konstruerad på många sätt och jag undrar vad vitsen är med just den här finessen. Varför ska man vilja klä av sig, kasta av sig täcket eller springa ut helt plötsligt?

Det går oftast ganska fort över, men det hinner bli väldigt varmt (svettigt) om man inte kan svalka sig på något sätt. Ibland har jag trott att jag kan bromsa värmeböljan genom att andas lugnt och vänta. Det hade till exempel varit bra när man sover i sovsäck. Det funkar inte! Det enda som funkar, om man inte vill ha en genomsvettig sovsäck, är att dra ner dragkedjan och krypa ut.